söndag 15 november 2009

Tillbaka i storstan!

Jaha, då har man varit på landet hos lilla syster Sofia och hennes familj. Jättemysigt - men hektiskt! Det är så mycket vi vill hinna med när vi träffas! Sofias grabbar kommenterade mer än en gång att "ni bara pratar och pratar om gamla grejer"... Jaaa, men det är ju vårt intresse ju! Dom pratar ju bara bilar... ;-)
Vi fotade en hel del, och ni bloggare och andra som själva fotar vet ju att det kan vara lite knepigt att få till det... När vi höll på som mest blev dom allt nyfikna, grabbarna, och undrade vad vi höll på med... Minstingen Hugo fångade vi in och använde som modell till några bilder - men dom visar jag en annan gång...




Ikväll tänkte jag visa lite hur det ser ut i Sofias hall. Där var det nymålat och fint, och med lite nya fina grejer sen sist jag var på besök.
I Sofias Bod fanns det också lite nyfixade fina saker. Bland annat ett helt underbart litet vitt skåp, shabbat och med en ros inuti!Titta på den här! Det är en bricka/tavla, som Sofia pyntat med urklipp från en gammal gammal tidning. Så söt! Perfekt i barnrummet. Ännu en bricka - i trä och metall. På brickan finns en samling med vackert inslagna ljus, några rostiga gamla nycklar, några gamla vykort - en del 100 år gamla - med de vackraste snirkligaste finast handstilarna ni kan föreställa er! Tänk vad de kunde förr i tiden. Där ligger vi i lä... I alla fall jag ;-)
Ett par gamla välbevarade tändsticksaskar finns också på brickan - så söta!

Jag skrev ju att jag oftast åker ner med ett lass med grejer - men att bilen även brukar vara proppfull när jag åker hem.. Och detta besök var inget undantag. Bl a så blev jag kär i en gammal dörr, som jag tänker mig skulle göra sig så snyggt i vårt kök, lutad mot väggen. Först såg det ut som om den inte skulle få plats i bilen... Oj vad vi kämpade. Den är så hög! Och bred var den pga att en de fina gångjärnen satt kvar i en bit av karmen. Vi insåg snart att om jag skulle kunna köra bilen behövde vi skruva loss karmbiten. Sagt och... inte gjort. Det var svårt! Men skam den som ger sig. Efter många skruvmejslar och annat så lossnade äntligen karmen! Och nu har jag en fin dörr! Ska visa den på bloggen men den måste först tvättas av...
En skön helg är snart slut... ska umgås med man och stora dottern en stund nu, sen ska det bli skönt att få sova i sin säng! Avslutar med den fina versen som finns på bilden på brickan/tavlan:



Sömntunga huvuden nicka och luta
ögon sig sluta
Stjärnorna tändas i speglande sjö
Vaggvisans båt över månlysta vatten
gungar i natten
Stilla sin last hän mot drömmarnas ö




God natt alla vänner! /Marie

6 kommentarer:

  1. Hej Marie!
    Hi hi det är så roligt att läsa om Sofia och hennes bod och grabbarna eftersom jag känner dem och vet precis vad du pratar om. Dörren antar jag är den som ståttt där ganska länge, den är jättefin. Visst är det lilla vita skåpet gulligt! Sofias hall har jag också varit och sett, den blev ju bara såååå fin!! Den där spetskronan i trapphuset är superfin där den hänger. Så mysigt ni har haft kan jag tro. Sofia tyckte att jag skulle kommamen tiden fanns inte den här helgen, vore kul att träffa dig en annan gång!

    Ha det gott!
    Kramar Maria

    SvaraRadera
  2. Hej Maria!
    Ja det vore jätteroligt att träffas vid tillfälle - och det måste det väl bli någon gång. Om inte annat så till våren!
    Ha en skön vecka!
    Kram/Marie

    SvaraRadera
  3. Tjingeling!
    Åh vad mysigt att ha en syster att dela samma intressen med!!!
    Jag har ju i och för sig min lilla Alice Bralliz... *fniss*

    Vad fint det är i hennes hall. Så snyggt med vackert patinerad trämöbler mot det vita...
    kram Susanne

    SvaraRadera
  4. Så mysiga bilder. Det är bra med syrror som förstår ens intressen.;-) Kram Stina

    SvaraRadera
  5. Fint med lite utsmyckning av gamla brickor till tavlor. Mysigt litet ställe ni har att förvalta. Ha en skön vecka - Marie

    SvaraRadera
  6. Har letat jättelänge efter den dikten om drömskeppet. När jag var liten hade vi den på väggen inne på vårt utedass, nu undrar du hur gammal jag är...vi hade wc också men dasset fanns kvar, och jag tyckte så mycket om dikten och bilden av de sovande barnen. När dasset revs kunde jag inte rädda den. Jag är så glad för att jag äntligen fick se den igen. Jagvskulle tro att den kom ifrån en Allerstidning? 50-tal?

    SvaraRadera